Månadens ras - juli 2008

Parson Russell Terrier

Juli månads ras är Parson Russell Terrier - här presenterad av Jeanette Nero

Parson Russell Terrierns grundare, kyrkoherden John (Jack) Russell, föddes 1795 i Darthmouth, Devon. Han tjänstgjorde större delen av sitt liv som präst i Swynbridge, Devon. Som erfaren hästkarl och jägare blev han lidelsefullt engagerad i uppfödningen av terrier. När The Kennel Club bildades 1873 blev han en av dess första medlemmar. Han dog 1883 vid 87 års ålder. Under studietiden i Oxford köpte han sin första terrier, en vit strävhårig tik, vars huvudteckning står nära dagens standard.

Mr Russell arbetade med korsning av olika arbetande terrier, både en- och flerfärgade. Hans mål var hela tiden att förbättra jaktegenskaperna utan att i särskilt hög grad fästa vikt vid någon enhetlig rastyp. Traditionen att korsa olika terriertyper fortsatte länge. Han gjorde också korsningsförsök med andra raser men avkomman överensstämde inte med den ursprungliga Jack Russell-typen. Dessa försök blev därför en besvikelse och övergavs.

Från slutet av andra världskriget ökade varianter av rasen i popularitet på kontinenten särskilt bland jägare och hästfolk. 1983 reformerades the Parson Jack Russell Terrier club i England och påbörjade det stora arbetet med att få rasen godkänd av Engelska Kennelklubben. 1989 erkändes så rasen av The Kennel Club och en interimsstandard för rasen publicerades. 1990 upptogs rasen på FCI´s provisoriska lista och 1993 bildades Svenska Parson Jack Russell Terrier klubben.

Definitivt FCI-erkännande fick rasen 2001 under namnet Parson Russell terrier.

Parson Russell Terrier är en terrier avsedd för arbete, aktiv och smidig, byggd för snabbhet och uthållighet. Huvudsakligen en praktiskt arbetande grythund med kapacitet och byggnad för grytjakt och jakt tillsammans med drivande hundar. Till temperamentet är den självsäker och vänlig.

En Parson Russell Terrier är:

• Mycket läraktig - lär sig "dåliga" saker lika fort som "bra".
• Livlig och lekfull - hitta på hyss när man har tråkigt är "bus".
• Lugn och vänlig - efter ett tillfredställande motions/tränings/jaktpass med husse/matte, är soffan med kel mysigt.
• Självständig - i jakt ovan jord är den en kortdrivare och söker ut över stora ytor. Under jord sköter den det mesta själv men vill gärna ha ägaren "med sig".
• Vaktar gärna hemmet och bytet, kräver vänlig men fast hand.
• Parson Russelln ÄR en Terrier, och kan visa ett häftigt temperament när det verkligen behövs, men är däremellan helt balanserad.
• En Parson Russell Terrier är en underbar kamrat men kräver en fast, konsekvent, positiv uppfostran för att utvecklas till den underbara hund den är född till.

En rätt uppfostrad och aktiverad Parson har inga problem med att vara ensam hemma, dock inte hela dagar. Vardagsmotionen bör sammanlagt innehålla ca 2 timmar promenader innehållande varierande terräng. Lös i skogen mm. En Parson orkar i stort sett hur mycket som helst och följer gärna med cykeln, när du simmar, rider, joggar, ja allt. Lämpliga aktiviteter är jakt, både ovan och under jord, agility, lydnad, spår mm. En Parson älskar att arbeta och är pigg på det mesta. En Parson mår som bäst när den aktiveras regelbundet och med variation. Den är ständigt pigg på att leta efter sork, möss och dylikt, detta gör att den håller reda på varje hålighet i sin närmiljö. Dess luktsinne är mycket bra och den känner direkt om det finns en mus någonstans, en Parson i stallet gör mycket nytta som råtthund.

Parson Russell Terriern är en ras som ÄLSKAR att vara med där det händer saker, på jobbet, i bilen, följa med till bekanta, på evenemang o.s.v. Rasens motto är "ALLTID REDO". Ett flertal av rasen används som terapihundar på olika institutioner runt om i Sverige. I England är rasen förekommande som "Hearing dogs for Deaf people" som hjälp i vardagsbestyren för döva människor, vilket passar som hand i handsken då den är så uppmärksam. Det går också lätt att lära den teckenkommandon.

En Parson är mästare på att avläsa sinnesstämningar och kroppsspråk. Den har därför svårt att förstå och acceptera hundar som har svårt att visa tydliga signaler, exempelvis plattnosiga raser eller mycket pälsade raser med svårigheter att visa uttryck. Introducera den unga valpen för olika raser, detsamma gäller människor med olika handikapp som rör och beter sig annorlunda.

Rasen föder blandkullar när det gäller hårlag. Släthår, Broken & Strävhår. För att bibehålla ett hårlag som är skyddande i snårig undervegetation och ger ett vädertåligt skydd i all väderlek så parar man mellan hårlagen för att få en bra "working coat". En Parson kan bada ute mitt i vinterkylan utan att bli våt nere i skinnet om den har rätt typ av päls, därför ska den också vara behårad på magen och insidan av låren.

Broken och strävhår kräver trimning och man "rycker" pälsen. För att behålla en bra pälskondition bör den ryckas 2-3 gånger per år, för utställning avsevärt oftare. Rasen är inte svårtrimmad, så om du är intresserad erbjuder rasklubben kurser. Då rasen inte figurtrimmas kan man lätt klara av vardagstrimningen själv, efter en introduktionskurs.